Scener ur en lördagskväll

Man hinner notera en hel del under ett halvt dygn. Vissa saker saknar allmänintresse. Men det skiter jag i, min blogg^^’

I kiosken:
– Jag vill köpa ett sexpack folköl.
– Vi säljer inte sådana grejer här.
– Eh, jo? Jag vet ju att ni har.
– Va! Vem har sagt det vi har inga starka grejer här!
– Men alltså vi ska bara ha några folköl.
– Ingen öl, bara läsk. Stick härifrån

De sålde starköl där innan :D

Nu följer två observationer gjorda under noga kontrollerade former.

Din utsida är allt. Vissa har det som krävs, andra har det inte. Det är synd när inte alla får vara med på grund av att de ser så unga ut (och naturligtvis också är för unga) men det är ändå ganska kul att man kan sitta vid bardisken och dricka sin egna folköl utan att någon vågar säga något på grund av sitt skräckinjagande utseende.

Visst, alla ska höra musiken som spelas men jag tycker allvarligt att det har gått till överdrift. När man skriker allt var man har på mindre än en meters avstånd och man inte hör, då är det något som är fel. När man sitter med öronproppar och sedan ändå får brutalt ont i öronen, då behövs det en förändring.

Det är ruskigt kul att sjunga med när det är någon gammal klassiker som spelas men epitetet ”Sitta och snacka på krogen” existerar inte. Up i ansiktet och vråla är en bättre benämning. Fast å andra sidan kan det vara ett medvetet trick att försöka få folk närmare varandra i någon slags ”Mer kärlek i Sverige”-aktion. Ännu ett bevis på att man inte kan vinna något utan att offra något.

Apropå föregående ämne:
– Var är min jacka, sluddrar mannen och pekar på min läderjacka.
– Den där är min, replikerar jag kvickt.
– Va? Skriker han samtidigt som han greppar min jacka.
– Jag har inte sett din jacka. Jag har suttit här hela tiden, säger jag lite smått irriterat samtidigt som jag lägger min jacka i knäet.
– Jo du förstår jag la min jacka låg här alldeles nyss men nu är den borta.
– Tydligen (kramar min jacka hårt och sneglar misstänksamt mot honom). Du får nog leta någon annanstans.
– Nä den låg här. Hm, får ta och leta någon annanstans, mumlar han och vinglar iväg mot nya äventyr.

Efter ett litet missöde så var jag själv i början av kvällen. Satt och filosoferade på min kompis rum och bestämde mig efter ett tag att slå slag i saken och köpa mig en mata bit. Runt Statoil börjar det dugga, vid Preem regnar det riktigt rejält. Efter att i nästan en timma ha stirrat ut i hällregnet kom jag fram till att åska är fruktansvärt vackert att titta på och att jag plötsligt fick Ride the Lightning som favoritalbum istället för Master of Puppets.

Och apropå Metallica så hade jag en tre minuters luftgitarr- och mimsession med en snubbe på Nicks till Enter Sandman, galet.

Det behövs inte mycket för en lyckad kväll och inte heller särskilt mycket för att vissa ska bli löjligt förbannade. Därför avslutades natten med en rask språngmars i några kvarter tills vi undkommit den mest påtagligt överhängande faran. En fransk hot dog utan korv håller ändå uppe humöret tills jag väldrucken somnar in på soffan hos min vän. God natt och fortsätt att leva väl!