Fyllesvammel (Jag vet inte)

De har klacken mot mitt huvud. De har kontrollen. Jag spelar med. Jag är den de vill vara. Försöker. Om man spelar någon annan, är det då den personen man är, ens rätta jag och är den då jag egentligen är den jag bara vill vara? Jag vet inte.

Vattnet flyter under broarna. Vattnet flyter snabbt. Kontrollen har jag tappat, jag går på cruise control och det går utför snabbt. Jag ser glimtar. Jag ser strimmor av ljus, men ljuskällorna är inte de jag vill sträva efter. Vem är jag? Jag vet inte.

Du går där bredvid. Pratar om saker som jag kan ha åsikter eller i alla fall reflektioner om, men agerar mest som en marionett. Fånge i dina och era spel. De ni har bestämt reglerna i. Vill jag vara kvar i ert grepp eller ska jag bryta mig loss. För sakens skull eller för att det är det enda rätta? Jag vet inte.

Är det någon mening med någonting eller försöker vi bara fånga stunden och ta dagen som den kommer. Att leva för stunden är en enkel uppgift, den lätta vägen. Är det den rätta? Jag vet inte.

Jag väljer mina val, men kommer de leda någon vart. Jag springer allt vad jag kan rakt in i osynliga väggar som bryter ner mig. Jag känner smärtan men accepterar den. Är du min vägg jag kommer springa in i, svimma av och aldrig vakna upp igen? Jag vet inte.

Att försöka är alltid något, men fruktlös om man inte gör det helhjärtat. Var är mitt hjärta? Jag vet inte.

Jag klarar det inte, jag går under. Vem hjälper mig upp? Jag vet inte.

Jag simmar i ett hav, något land finns inte i sikte. Är det vad jag vill egentligen, att bara försvinna? Jag vet inte.

Utan resultat, utan bekräftelse, finns man inte. Finns jag? Jag vet inte.