Skatter att finna

När man lyssnar på så extremt mycket och olika musik

som jag gör händer det att jag fastnar för saker som

kanske inte ter sig det mest naturliga för mig. I

och med att jag främst utger mig för att vara en

classic rock-kille med progressiv och psykedelisk

rock som främsta inriktning, så får man ibland

tveksamma blickar när man står och proklamerar att

Daft Punk är det bästa som har hänt en lördagskväll.

Egentligen är jag extremt öppen för annorlunda musik

eller rättare sagt, det är det annorlunda jag dras

till. Därför kan jag ibland se storheten i

låtar/artister som vanligtvis inte omfattas av mitt

förväntade vardagslyssnande.

Därför tänkte jag nu berätta lite om tolv album som

kan ses som rätt oväntade favoriter från min sida.

Att vara instängd till en eller några få genres

eller att inte ge en ny skiva en chans (eller en

äldre) bara på grund av förutfattade meningar är

löjligt. Jag har många gånger undvikit

artister/album osv så länge som möjligt för att

sedan till slut upptäcka att de är helt fantastiska.

Naturligtvis finns det ingen garanti, men man lär

sig aldrig om man inte testar.

Ni behöver absolut inte hålla med mig, de gör nästan

folk aldrig när jag diskuterar musik. Men var inte

rädda för att ge dem ett eller ett andra försök.

Happy listening!

______________________

Hallucinogen - In dub

Before there was rock, there was trance. Och på

senare år har jag blivit mer och mer intresserad av

Goa och psy som jag tidigare inte klarade av alls.

Hallucinogen är heller inte vilken artist som helst i

och med att det är den smått geniala Simon Posford

som ligger bakom. Han var med och drev fram hela

genren psytrance och har själv utvecklat den i och

med Shpongle och Younger Brother. Shpongle får väl

ses som kanske än lättare väg in till denna musiken

då det är mycket lugnare men Hallucinogen är minst

lika bra.

Imogen Heap - Speak for yourself

Ah, här har vi någon som vågar experimentera och

spränga gränser, sådant bör premieras. Otroligt

vackra skapelser med en drömsk klang gör detta till

ultimat örongodis.

Röyksopp - The Understanding

Deras första skiva Melody AM slog ner lite som en

bomb och deras nästföljande skiva är minst lika

intressant. Den är ännu mer mystisk och massiv. En

genomarbetad solid skapelse helt enkelt med helt

underbara skumma ljud och passager. Trots vissa

poppiga inslag är det ambient delarna som den

underbara Alpha Male som får mig att spy ut hjärnan

genom örat i chock av des mästerlighet.

David and the Citizens - For all happy endings

Hörde dessa på radio för första gången innan de var

signade. Laddade ner några låtar på gamla hederliga

napster och BAM, jag var fast. Detta stor band som

nuförtiden är helt slaget i spillror han ändå

åstadkomma en hel del storverk. Hela denna första

skivan är magisk. Väldigt mycket vemod och små

vackra konstverk till kompositionen som man bara

vill krama riktigt hårt. Soundtrack för en regnig

höstdag.

The Thrills - So much for the City

Det blir inte mer sommar än så här. Bland de mer upplyftande

plattor jag lyssnat på någonsin och det är bara sååå

härligt. 2003 var det Big Sur på beachen som gällde.

Är nog många som har missat denna men finns nog

ingen som skulle kunna neka den om de bara lyssnade

på den. Genre är väl svår att definera precis men

tänk dig surf och soft rock blandat tillsammans,,

att de är från Irland och inte den amerikanska

västkusten är lite svårt att greppa.

Kent - Isola

Ja, det är sant. Jag gillar kent och jag står för

det. Kent säljer alltid multum och får alltid massvis

med skit från de mesta håll. Jag tror dock att de

ofta blir attackerade mer för deras fans än för

deras musik. För musiken finns det inget fel på. Kan

också vara hat mot bandmedlemmarna, att Jocke gör

sig onödigt svår och man hör ju inte vad han sjunger

på majoriteten av låtarna. men för mig är musik en

känsla som ska förmedlas på ett eller annat sätt och

kent visar känslor, de anspelar på dem, de leker med

dem, de låter dem flöda. Dels är många låtar fyndiga

och briljant uppbyggda och dels är de väldigt

duktiga. Svårt att välja skiva, jag är inte en sådan

som bara höjer upp deras tidiga verk. Gillade

verkligen Du och jag döden men Isola är en av deras

bästa i alla fall.

Mattias Alkberg BD - Tunaskolan

Politik, alkohol och lyrik. En av de få album där jag uppskattar texterna på, brukar inte lyssna efter dem annars. Mattias släpper verkligen loss och bränner av kanonader av knytnävslag rätt i magen. En av de för mig mest överraskande debuterna, hade bara hört en låt innan jag satte mig ner med hela skivan men den satt som ett smäck. Poesi är vackert, så är det.

The Postal Service - Give Up

Jag är inte hemma på indie-scenen men finns de fler band som de här så snälla säg till mig. Bandet gör precis vad som behövs hela tiden och hela skivan känns som en modern saga, väldigt medryckande och gripande. Återigen så lutar det åt ljudlandskaps måleri men jag tycker om det, bilder i huvudet. Trots att sångaren i Death Cab är med tycker inte jag att de påminner särskilt mycket om varandra. Nästa album verkar dock ta en evighet på sig att komma. Jag går som på nålar, testa du med, det är fantastiskt.

Scissor Sisters - Scissor Sisters

Nu går du väl ändå till överdrift säger vissa, men nej. Scissor sisters är ett litet guldkorn, dels är experimentlustan där. Man har inga konventioner och gör lite som man vill. Dels är de flesta låtarna så catchy att jag vill dra på mig rosa trikå, boa, klackskor och dra till närmaste disco. Vackert omslag är det också, riktigt upplyftande musik.

Underworld - Beaucoup Fish

En lärobok i hur man med små medel kan knåpa ihop helt otrolig musik. Det blir inte så mycket bättre när det gäller elektronika än så här. Riktiga veteraner och banbrytare på området är det också. Karl Hydes mystiska röst som utger en del av den massiva matta i det ljudlandskap som målas upp. Detta är musik som växer, byggs upp, raseras, fulländas. Underbart.

Weeping Willows - Into the Light

Willows skivor är alltid fantastiskt arrangerande, de är grymt mäktiga att lyssna på och Magnus röst är som en kniv i mitt hjärta och honung på mina läppar. Oerhört melankolisk och vacker skiva som är helt unik i sitt slag. Har ofta svårt för svensk musik som folk faktiskt tycker om men detta ska alla tycka om, annars är de inte människor.

Boogie Down Productions - Criminal Minded

Emanuel lyssnar på hip-hop, löpsedelstoff. Men det är något speciellt med tunga beats och rappa ordvrängningar. Jag gillar det, faktiskt. Men det var som det mesta, bättre förr. Beastie boys härjningar (med Helo Nasty som sista avtryck på stjärnhimlen), A tribe called quest sköna slingor och 80-talets coola stil. Jag är lite smått fascinerad av den och detta är en grym skiva. Den är egentligen extremt simpel på sina håll men den känns äkta, den smakar asfalt. Efter releasen sköts DJ Scott La Rock till döds vilket inte direkt har minskat hypen om denna mytomspunna skiva, men ta den för vad den är, bra hip-hop.

_______________________________

Så det var det. Finns naturligtvis mer som kan kännas underligt men detta är ett urval. Bra grejer är det allting också. Nästa lista kommer troligen beröra mer okända plattor som jag snokat upp på internet.. det komemr bli fedt!

Nu blir det fotboll, dansken ska besegras!