När man lyssnar på så extremt mycket och olika musik
som jag gör händer det att jag fastnar för saker som
kanske inte ter sig det mest naturliga för mig. I
och med att jag främst utger mig för att vara en
classic rock-kille med progressiv och psykedelisk
rock som främsta inriktning, så får man ibland
tveksamma blickar när man står och proklamerar att
Daft Punk är det bästa som har hänt en lördagskväll.
Egentligen är jag extremt öppen för annorlunda musik
eller rättare sagt, det är det annorlunda jag dras
till. Därför kan jag ibland se storheten i
låtar/artister som vanligtvis inte omfattas av mitt
förväntade vardagslyssnande.
Därför tänkte jag nu berätta lite om tolv album som
kan ses som rätt oväntade favoriter från min sida.
Att vara instängd till en eller några få genres
eller att inte ge en ny skiva en chans (eller en
äldre) bara på grund av förutfattade meningar är
löjligt. Jag har många gånger undvikit
artister/album osv så länge som möjligt för att
sedan till slut upptäcka att de är helt fantastiska.
Naturligtvis finns det ingen garanti, men man lär
sig aldrig om man inte testar.
Ni behöver absolut inte hålla med mig, de gör nästan
folk aldrig när jag diskuterar musik. Men var inte
rädda för att ge dem ett eller ett andra försök.
Happy listening!
______________________
Hallucinogen - In dub
Before there was rock, there was trance. Och på
senare år har jag blivit mer och mer intresserad av
Goa och psy som jag tidigare inte klarade av alls.
Hallucinogen är heller inte vilken artist som helst i
och med att det är den smått geniala Simon Posford
som ligger bakom. Han var med och drev fram hela
genren psytrance och har själv utvecklat den i och
med Shpongle och Younger Brother. Shpongle får väl
ses som kanske än lättare väg in till denna musiken
då det är mycket lugnare men Hallucinogen är minst
lika bra.
Imogen Heap - Speak for yourself
Ah, här har vi någon som vågar experimentera och
spränga gränser, sådant bör premieras. Otroligt
vackra skapelser med en drömsk klang gör detta till
ultimat örongodis.
Röyksopp - The Understanding
Deras första skiva Melody AM slog ner lite som en
bomb och deras nästföljande skiva är minst lika
intressant. Den är ännu mer mystisk och massiv. En
genomarbetad solid skapelse helt enkelt med helt
underbara skumma ljud och passager. Trots vissa
poppiga inslag är det ambient delarna som den
underbara Alpha Male som får mig att spy ut hjärnan
genom örat i chock av des mästerlighet.
David and the Citizens - For all happy endings
Hörde dessa på radio för första gången innan de var
signade. Laddade ner några låtar på gamla hederliga
napster och BAM, jag var fast. Detta stor band som
nuförtiden är helt slaget i spillror han ändå
åstadkomma en hel del storverk. Hela denna första
skivan är magisk. Väldigt mycket vemod och små
vackra konstverk till kompositionen som man bara
vill krama riktigt hårt. Soundtrack för en regnig
höstdag.
The Thrills - So much for the City
Det blir inte mer sommar än så här. Bland de mer upplyftande
plattor jag lyssnat på någonsin och det är bara sååå
härligt. 2003 var det Big Sur på beachen som gällde.
Är nog många som har missat denna men finns nog
ingen som skulle kunna neka den om de bara lyssnade
på den. Genre är väl svår att definera precis men
tänk dig surf och soft rock blandat tillsammans,,
att de är från Irland och inte den amerikanska
västkusten är lite svårt att greppa.
Kent - Isola
Ja, det är sant. Jag gillar kent och jag står för
det. Kent säljer alltid multum och får alltid massvis
med skit från de mesta håll. Jag tror dock att de
ofta blir attackerade mer för deras fans än för
deras musik. För musiken finns det inget fel på. Kan
också vara hat mot bandmedlemmarna, att Jocke gör
sig onödigt svår och man hör ju inte vad han sjunger
på majoriteten av låtarna. men för mig är musik en
känsla som ska förmedlas på ett eller annat sätt och
kent visar känslor, de anspelar på dem, de leker med
dem, de låter dem flöda. Dels är många låtar fyndiga
och briljant uppbyggda och dels är de väldigt
duktiga. Svårt att välja skiva, jag är inte en sådan
som bara höjer upp deras tidiga verk. Gillade
verkligen Du och jag döden men Isola är en av deras
bästa i alla fall.
Mattias Alkberg BD - Tunaskolan
Politik, alkohol och lyrik. En av de få album där jag uppskattar texterna på, brukar inte lyssna efter dem annars. Mattias släpper verkligen loss och bränner av kanonader av knytnävslag rätt i magen. En av de för mig mest överraskande debuterna, hade bara hört en låt innan jag satte mig ner med hela skivan men den satt som ett smäck. Poesi är vackert, så är det.
The Postal Service - Give Up
Jag är inte hemma på indie-scenen men finns de fler band som de här så snälla säg till mig. Bandet gör precis vad som behövs hela tiden och hela skivan känns som en modern saga, väldigt medryckande och gripande. Återigen så lutar det åt ljudlandskaps måleri men jag tycker om det, bilder i huvudet. Trots att sångaren i Death Cab är med tycker inte jag att de påminner särskilt mycket om varandra. Nästa album verkar dock ta en evighet på sig att komma. Jag går som på nålar, testa du med, det är fantastiskt.
Scissor Sisters - Scissor Sisters
Nu går du väl ändå till överdrift säger vissa, men nej. Scissor sisters är ett litet guldkorn, dels är experimentlustan där. Man har inga konventioner och gör lite som man vill. Dels är de flesta låtarna så catchy att jag vill dra på mig rosa trikå, boa, klackskor och dra till närmaste disco. Vackert omslag är det också, riktigt upplyftande musik.
Underworld - Beaucoup Fish
En lärobok i hur man med små medel kan knåpa ihop helt otrolig musik. Det blir inte så mycket bättre när det gäller elektronika än så här. Riktiga veteraner och banbrytare på området är det också. Karl Hydes mystiska röst som utger en del av den massiva matta i det ljudlandskap som målas upp. Detta är musik som växer, byggs upp, raseras, fulländas. Underbart.
Weeping Willows - Into the Light
Willows skivor är alltid fantastiskt arrangerande, de är grymt mäktiga att lyssna på och Magnus röst är som en kniv i mitt hjärta och honung på mina läppar. Oerhört melankolisk och vacker skiva som är helt unik i sitt slag. Har ofta svårt för svensk musik som folk faktiskt tycker om men detta ska alla tycka om, annars är de inte människor.
Boogie Down Productions - Criminal Minded
Emanuel lyssnar på hip-hop, löpsedelstoff. Men det är något speciellt med tunga beats och rappa ordvrängningar. Jag gillar det, faktiskt. Men det var som det mesta, bättre förr. Beastie boys härjningar (med Helo Nasty som sista avtryck på stjärnhimlen), A tribe called quest sköna slingor och 80-talets coola stil. Jag är lite smått fascinerad av den och detta är en grym skiva. Den är egentligen extremt simpel på sina håll men den känns äkta, den smakar asfalt. Efter releasen sköts DJ Scott La Rock till döds vilket inte direkt har minskat hypen om denna mytomspunna skiva, men ta den för vad den är, bra hip-hop.
_______________________________
Så det var det. Finns naturligtvis mer som kan kännas underligt men detta är ett urval. Bra grejer är det allting också. Nästa lista kommer troligen beröra mer okända plattor som jag snokat upp på internet.. det komemr bli fedt!
Nu blir det fotboll, dansken ska besegras!
